This is it.
Ooooooooo så tappar vi läsare.
Vi har numera halverat antalet unika läsare. Det känns bra.
Efter en vecka i värmen är jag nu tillbaka i värmen (?). Lite brunare, lite finare.
Lovade en blogg, och här är den. En framtid - ett liv. (Höhö, "allt annat var upptaget")
DÖD ÅT MVGFORLIFE.BLOGG.SE!
Efter en vecka i värmen är jag nu tillbaka i värmen (?). Lite brunare, lite finare.
Lovade en blogg, och här är den. En framtid - ett liv. (Höhö, "allt annat var upptaget")
DÖD ÅT MVGFORLIFE.BLOGG.SE!
WHERE THE ACTION IS
Haha, älskar att vi fortfarande har 15-20 läsare om dagen trots att mvgforlife inte längre uppdateras. Men vettni vad? Jag har skapat en egen, lite mer non-mvgforlife-style blogg. Lite privatare, lite mer om mig - men det är ju det ni vill läsa. Adressen till bloggen är www.*************.blogg.se. Åker till Grekland en vecka nu, men när jag kommer hem publicerar jag adressen här @mvgforlife.blogg.se. Så skit i att vara inne här och längta efter nya inlägg, ut i solen och den 27 gradiga värmen och kom tillbaka om en vecka så får ni veta (:
// F
Den som väntar på något gott... (...väntar alltid för länge).
// F
Den som väntar på något gott... (...väntar alltid för länge).
Allt har sin tid - likaså MVGFORLIFE.
Denna söndagskväll, den 27 av juni år 2010 skriver jag, Fredrik, mitt sista blogginlägg i MVGFORLIFEs historia.
När jag och Johan startade bloggen hösten 2009 så trodde vi aldrig att bloggen skulle bli så som den blev. I början skrev bara vi, sedan började fler och fler från klassen att skriva. Nv3a började mer och mer förknippas med MVGFORLIFE och det blev lite som vårt varumärke. Hur mycket det är värt kanske vi inte behöver diskutera, men hela grejen tyckte jag var rätt cool nu när man tittar tillbaka.
Hur som helst. Nu har vi tagit studenten, allt kring studenten och firandet är över och det är nu vi håller på att ta reda på om det finns något liv efter Blackeberg. MVGFORLIFE känns med andra ord som ett färdigt, avslutat kapitel. Det var kul så länge det varade, men nu är det över. Många har nog redan insett det, och så även jag numera.
Jag tänker alltså sluta skriva här tills vidare, eventuellt starta upp en egen privat blogg likt Madde eller andra kända bloggare, men det återstår att se i skrivande stund. Om ni andra vill fortsätta skriva här, så gör det. Bloggen får leva kvar i cyberrymden tills den dag då internet försvinner (eller blogg.se går i konkurs). Bläddra i bloggens arkiv och ni kommer finna många minnen och saker som gjorde Nv3a till den klass vi var.
Tack för mig.
/ Fredrik B
När jag och Johan startade bloggen hösten 2009 så trodde vi aldrig att bloggen skulle bli så som den blev. I början skrev bara vi, sedan började fler och fler från klassen att skriva. Nv3a började mer och mer förknippas med MVGFORLIFE och det blev lite som vårt varumärke. Hur mycket det är värt kanske vi inte behöver diskutera, men hela grejen tyckte jag var rätt cool nu när man tittar tillbaka.
Hur som helst. Nu har vi tagit studenten, allt kring studenten och firandet är över och det är nu vi håller på att ta reda på om det finns något liv efter Blackeberg. MVGFORLIFE känns med andra ord som ett färdigt, avslutat kapitel. Det var kul så länge det varade, men nu är det över. Många har nog redan insett det, och så även jag numera.
Jag tänker alltså sluta skriva här tills vidare, eventuellt starta upp en egen privat blogg likt Madde eller andra kända bloggare, men det återstår att se i skrivande stund. Om ni andra vill fortsätta skriva här, så gör det. Bloggen får leva kvar i cyberrymden tills den dag då internet försvinner (eller blogg.se går i konkurs). Bläddra i bloggens arkiv och ni kommer finna många minnen och saker som gjorde Nv3a till den klass vi var.
Tack för mig.
/ Fredrik B
Glad midsommar!
Skaparna bakom mvgforlife vill önska samtliga läsare, ja även dig Calle, en trevlig och glad midsommar!
( Måste även slänga in en fråga - varför har vi fortfarande ca 20 läsare på dag? Insane!)
( Måste även slänga in en fråga - varför har vi fortfarande ca 20 läsare på dag? Insane!)
Everybody's Free - Lee Perry & Quindon Tarver
(När vi satt i klassrummet med Leena strax innan vi skulle springa ut kändes det lite... vet inte, men det kändes. Det var så nära. Vi hade fått betygen, vi skulle strax springa ut och man behövde gå på toa. Leena berättar att hon istället för att hålla ett tal tänkte spela upp något... och det hon spelade upp var faktiskt galet bra. Det var fint på något sätt, och vackert. Ni kanske inte fattade det, men för mig var det vackert). Lyssna, läs och njut en gång till!
Ladies and Gentlemen of the class of '97,
Wear sunscreen
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it
The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists,
whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own
meandering experience.
I will dispense this advice now.
Enjoy the power and beauty of your youth, oh never mind, you will
never understand the power and the beauty of your youth until they've
faded. But trust me, in twenty years, you will look back at photos
of yourself and recall in a way you can't grasp now, how much
possibility lay before you and how fabulous you really looked.
You are not as fat as you imagine.
Don't worry about the future or worry that know that worrying is
as affective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble
gum. The real troubles in your life are apt to be things that never
crossed your worried mind. The kind that blindsides you at 4 PM on
some idle Tuesday.
Do one thing every day that scares you.
Sing.
Don't be reckless with other peoples' hearts; don't put up with people
who are reckless with yours.
Floss.
Don't waste your time on jealousy, sometimes you're ahead, sometimes
you're behind.
The race is long and in the end, it's only with yourself.
Remember compliments you receive, forget the insults.
If you succeed in doing this, tell me how.
Keep your old love letters; throw away your old bank statements.
Stretch.
Don't feel guilty if you don't know what to do with your life.
The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted
to do with their lives, some of the most interesting 40-year-olds I
know still don't.
Get plenty of calcium. Be kind to knees, you'll miss them when they're
gone.
Maybe you'll marry, maybe you won't.
Maybe you'll have children, maybe you won't.
Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the 'Funky Chicken'
on your 75th wedding anniversary.
Whatever you do, don't congratulate yourself too much or berate
yourself either.
Your choices are half chance, so are everybody else's.
Enjoy your body.
Use it every way you can, don't be afraid of it or what other people
think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.
Dance, even if you have nowhere to do it but your own living room.
Read the directions even if you don't follow them.
Do not read beauty magazines, they will only make you feel ugly.
Get to know your parents.
You never know when they'll be gone for good.
Be nice to your siblings.
They are your best link to your past and the people most likely to
stick with you in the future.
Understand that friends come and go.
But a precious few, who should hold on.
Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, for as the
older you get, the more you need the people you knew when you were
young.
Live in New York City once, but leave before it makes you hard.
Live in Northern California once, but leave before it makes you soft.
Travel.
Accept certain inalible truths: prices will rise, politicians will
philander, you too will get old and when you do, you'll fanaticise
that when you were young, prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders.
Respect your elders.
Don't expect anyone else to support you.
Maybe you have a trust fund, maybe you'll have a wealthy spouse but
you'll never know when either one will run out.
Don't mess too much with your hair or by the time you're forty, it
will look eighty-five.
Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply
it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing
the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly
parts and recycling for more than it's worth.
But trust me on the sunscreen.
Ladies and Gentlemen of the class of '97,
Wear sunscreen
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it
The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists,
whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own
meandering experience.
I will dispense this advice now.
Enjoy the power and beauty of your youth, oh never mind, you will
never understand the power and the beauty of your youth until they've
faded. But trust me, in twenty years, you will look back at photos
of yourself and recall in a way you can't grasp now, how much
possibility lay before you and how fabulous you really looked.
You are not as fat as you imagine.
Don't worry about the future or worry that know that worrying is
as affective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble
gum. The real troubles in your life are apt to be things that never
crossed your worried mind. The kind that blindsides you at 4 PM on
some idle Tuesday.
Do one thing every day that scares you.
Sing.
Don't be reckless with other peoples' hearts; don't put up with people
who are reckless with yours.
Floss.
Don't waste your time on jealousy, sometimes you're ahead, sometimes
you're behind.
The race is long and in the end, it's only with yourself.
Remember compliments you receive, forget the insults.
If you succeed in doing this, tell me how.
Keep your old love letters; throw away your old bank statements.
Stretch.
Don't feel guilty if you don't know what to do with your life.
The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted
to do with their lives, some of the most interesting 40-year-olds I
know still don't.
Get plenty of calcium. Be kind to knees, you'll miss them when they're
gone.
Maybe you'll marry, maybe you won't.
Maybe you'll have children, maybe you won't.
Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the 'Funky Chicken'
on your 75th wedding anniversary.
Whatever you do, don't congratulate yourself too much or berate
yourself either.
Your choices are half chance, so are everybody else's.
Enjoy your body.
Use it every way you can, don't be afraid of it or what other people
think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.
Dance, even if you have nowhere to do it but your own living room.
Read the directions even if you don't follow them.
Do not read beauty magazines, they will only make you feel ugly.
Get to know your parents.
You never know when they'll be gone for good.
Be nice to your siblings.
They are your best link to your past and the people most likely to
stick with you in the future.
Understand that friends come and go.
But a precious few, who should hold on.
Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, for as the
older you get, the more you need the people you knew when you were
young.
Live in New York City once, but leave before it makes you hard.
Live in Northern California once, but leave before it makes you soft.
Travel.
Accept certain inalible truths: prices will rise, politicians will
philander, you too will get old and when you do, you'll fanaticise
that when you were young, prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders.
Respect your elders.
Don't expect anyone else to support you.
Maybe you have a trust fund, maybe you'll have a wealthy spouse but
you'll never know when either one will run out.
Don't mess too much with your hair or by the time you're forty, it
will look eighty-five.
Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply
it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing
the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly
parts and recycling for more than it's worth.
But trust me on the sunscreen.
SPÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅRA!
Eller inte riktigt så hårt kanske.
DETTA MEDDELANDE ÄR RIKTAT TILL ER SOM INTE HAR FEJJSBOK och som ev. bor på Ekerö.
Men på söndagkväll så är det iaf den första återträffen för Nv3a. Observera att detta bara är den första av alla de tusen återträffar vi kommer att genomföra som det forna Nv3a vi en gång faktiskt var.
Vad? Myskväll hos Frida B.
Var? Hos Frida.
När? Nu på söndag, droppa in när du vill efter kl 19. Jag är där redan runt kl 16 och förar och Kenjeo är där kl 7 och äter frukost på (eller i) sängen med Frida. Så man kan vara rätt flexibel liksom!
Hur? Man tar med sig lite mat (så det blir som ett knytkalas, t.ex. en paj, en kladdkaka eller en vattenmelon) och så det man vill dricka. Det finns grill och kylskåp.
Om man vill får man gärna ta med lite bilder från studenten, flaket eller när man nu tog bilderna så kan man byta lite. Hihi.
Några frågor? Nej, de e ba å kör!
Skål å svep
/ Fredrik.
DETTA MEDDELANDE ÄR RIKTAT TILL ER SOM INTE HAR FEJJSBOK och som ev. bor på Ekerö.
Men på söndagkväll så är det iaf den första återträffen för Nv3a. Observera att detta bara är den första av alla de tusen återträffar vi kommer att genomföra som det forna Nv3a vi en gång faktiskt var.
Vad? Myskväll hos Frida B.
Var? Hos Frida.
När? Nu på söndag, droppa in när du vill efter kl 19. Jag är där redan runt kl 16 och förar och Kenjeo är där kl 7 och äter frukost på (eller i) sängen med Frida. Så man kan vara rätt flexibel liksom!
Hur? Man tar med sig lite mat (så det blir som ett knytkalas, t.ex. en paj, en kladdkaka eller en vattenmelon) och så det man vill dricka. Det finns grill och kylskåp.
Om man vill får man gärna ta med lite bilder från studenten, flaket eller när man nu tog bilderna så kan man byta lite. Hihi.
Några frågor? Nej, de e ba å kör!
Skål å svep
/ Fredrik.
I now walk into the wild
Jag vandrade hem en onsdagnatt. Klockan var 03.36 skulle jag gissa. Det var ljust ute.
Jag plockade blommor.
Jag såg en grävling. (För er som tror att en grävling biter tills benet krossas och att man därför ska ha knäckebröd i stöveln har fel. Lovar)
Jag såg också upp på trädtopparna där solens strålar började synas.
Därefter gick jag förbi en katt och en hare. Hörde även en massa fåglar.
Det bästa var att jag inte frös så farligt.
Det var en väldigt bra promenad om jag får säga så.
Ta vara på sommarnätterna. Passa på att plocka de finaste blommorna på folks trädgårdar, se djuren och njut av att vara ensam människa bland så många hus.
Det var ungefär det jag ville säga.
Det var ungefär det jag ville säga.
Jag kan inte ladda upp den bild jag tog i stunden, så det blir en riktig into the wild bild.
Vi ses väl hos Frida? Jag är taggad.
Lev väl så länge
Mickan
Kom ihåg...
... att fylla i årsboken! Sista dagen är om någon dag, så jalla habbi (:
/ Fredrik
/ Fredrik
Too much of anything can make you sick
Tre dagar sen det senaste blogginlägget. Går in på mvgforlife varje dag och inga nya inlägg finns publicerade. Abstinens (avsaknad)! Tror nog att våra 25 unika dagliga läsare känner detsamma som mig - så här kommer räddningen!
Det har snart gått en vecka sedan studenten - galet? Javisst! Men jag har kommit på att jag inte saknar er. Jag saknar inte proven. Jag saknar inte lektionerna. Jag saknar inte luncherna. Jag saknar inte något. Eller jo, Blackebergsandan och att man såg nya ansikten varje dag. Men annars tror jag det är så att, som rubriken antyder, att man en vacker dag blir klar med det man gjort och vill gå vidare. Det är ungefär typ där jag ligger nu. Fast tro mig, jag kommer nog sakna er i höst :)
För er som bryr er så har jag min lediga dag idag. Förkyld och molnigt ute = inte superduperwiho. Fast det är ändå skönt, för på onsdag är det jobb 6 dagar i rad - så om ni vill träffa mig så vet ni var jag finns :P
Vad gör ni andra? Jag vet att en person förbereder sig för USA, jag vet att en person är på sitt landställe och jag vet att en jobbar. Men ni andra, vad gör ni? Btw, snart är det party med "klassen"! Var, när och hur? Ingen aning, men den som väntar på något gott...
Slutligen så måste jag ge er ett litet nostalgitips - joina gruppen 'Gamla Blackebergare'. När ni gått med i den så äre liksom officiellt!
Vi hörs,
vi ses
och vi kramas!
/ F
Det har snart gått en vecka sedan studenten - galet? Javisst! Men jag har kommit på att jag inte saknar er. Jag saknar inte proven. Jag saknar inte lektionerna. Jag saknar inte luncherna. Jag saknar inte något. Eller jo, Blackebergsandan och att man såg nya ansikten varje dag. Men annars tror jag det är så att, som rubriken antyder, att man en vacker dag blir klar med det man gjort och vill gå vidare. Det är ungefär typ där jag ligger nu. Fast tro mig, jag kommer nog sakna er i höst :)
För er som bryr er så har jag min lediga dag idag. Förkyld och molnigt ute = inte superduperwiho. Fast det är ändå skönt, för på onsdag är det jobb 6 dagar i rad - så om ni vill träffa mig så vet ni var jag finns :P
Vad gör ni andra? Jag vet att en person förbereder sig för USA, jag vet att en person är på sitt landställe och jag vet att en jobbar. Men ni andra, vad gör ni? Btw, snart är det party med "klassen"! Var, när och hur? Ingen aning, men den som väntar på något gott...
Slutligen så måste jag ge er ett litet nostalgitips - joina gruppen 'Gamla Blackebergare'. När ni gått med i den så äre liksom officiellt!
Vi hörs,
vi ses
och vi kramas!
/ F
Mission
Lovade att lägga upp videon på folk som gissar om de skall gråta eller inte på avslutningen. Gjorde filmade två gånger i matslane... men en video saknas? (egentligen typ hälften av de inspelade videon. vet inte vad som hänt med min hårddisk.. men de är förlorade förevigt.) Därför blir det tyvärr bara ett fåtal personer i klassen som vi har att gissa på.
Så denna vecka blir det gissa vilka som gråter. och svaren får ni någon gång då jag själv får reda på svaren. Nu la jag dessutom till en hälsning från Frida.B
/Ken
Så denna vecka blir det gissa vilka som gråter. och svaren får ni någon gång då jag själv får reda på svaren. Nu la jag dessutom till en hälsning från Frida.B
/Ken
Nv3a, ni är så Yeah Yeah Wow Wow!
MVG-FOR-fucking-LIFE har äntligen tagit studenten. Tre år känns plötsligt inte som tre år. Tiden flyger och man börjar sakta förstå att this is it. Det är över nu.
Gårdagen var helt fantastisk. Bästa dagen i livet hittils.
Började med Champagnefrukost. Himmeln var blå och solen sken.
Vi skrev i varandras mössor och skålade med våra glas.
Vid tiotiden vandrade vi upp till skolan och till den sista måltiden med Carlos & CO.
Det gick fort. Lärarna spexade lite. Någon höll tal och jag var lite nervös.
Vid 11.30 lämnade vi matsalen för sista gången och gick ut till Ljushallen.
Vi ställde oss på stolarna och 1,5 timmars avslutningscermoni avnjöts.
Det är vi som är Blackeberg. Somliga har två år kvar.
Charlie ska få ligga. Har ni erat glada barnasinnekvar?
King Romeo spelar. Tal hålls. Den blomstertid nu kommer sjungs.
Efter avslutningscermonin går vi upp till vår kära biologisal, A521 (eller vad den nu heter).
Leena har dukat upp med chips, ostbågar och lite dricka och har satt på ett bildspel.
Tack Leena!
Vi får våra betyg. Jag och Mikaela får en bok. (Förstår fortfarande inte riktigt varför). Men tack!
Sussie kommer och de får våra presenter. Jag tror de blev väldigt glada.
Hoppas de ser presenterna som symboliska, för de är värda mer än så. Gillar er.
Vi avslutar med att ställa oss på ett låååångt led och göra en rak kramring.
Alla kramar alla. En började gråta. Två började. Och snart var det många som grät.
Sussie gjorde också det.
Leena sa några snälla ord. Tack, det betyder! (:
Strax innan kl 14 går vi på toaletterna, tar ner våra flakan vi ska ha till flaket.
Sedan ställer vi upp oss i Ljushallen, längst bak.
Sista klassen - bästa klassen!
Kl 14.00 springer Nv3b först ut.
Sedan går det fort.
Vi kommer ut.
Fantastisk känsla.
Går inte att beskriva.
Vi klarade det.
Rektorn håller ett kort tal och säger hejdå.
Nära och kära tar emot en. Blommor och nallar hängs runt halsen.
Prata lite. Ta kort.
In i Ljushallen igen. Byta om. Badshorts, mvgforlife-tshirt och reflexväst.
Skynda ner mot Södra Ängbys fotbollsplan. Leta efter flaket.
Stiger på flaket och möter en massa öl och en jättetrevlig chaffis.
Tack studentevent för ett bra flak och allt runt omkring!
Åka flak var nog det roligaste jag gjort i mitt liv.
Man fick lära sig något nytt också -
att öl i ögonen svider.
Det var lite kallt ibland, men det var så kul.
Hem med pendeln och duscha bort ölen.
Ta emot gäster, äta lite mat och svara på frågan -
"Vad ska du göra nu efter studenten då?"
Vid halv tiotiden lämnar man mottagningen och åker mot stan.
Missar pendeln med 1 min men det gör inget. Hade sällskap.
Mötte upp de bästa på Nivå22. Mysigt.
Åkte vidare till Clustret och slutskivan.
Lång kö, men vi kom in.
Galet mycket folk all over.
Untz Untz och mysig uteplats.
Tappa bort gaderobsbiljette och övertala de om att det är min kavaj.
Donken Slussen besöks och alla är där.
Tar 96an mot stan.
Vid Kungsträdgården hoppar Felicia och Gustav av
och Frida säger "Fyfan vad de kommer ångra att de hoppade av där!"
Detta skulle hon nog få ångra.
Vi kommer till Odenplan och upptäcker att ingen buss går därifrån.
Åker tillbaka till Kungsträdgården, går till Sergels Torg.
Inser att vi missade sista nattbussen och går till tunnelbanan.
Första skulle gå om 30 min, så vi satte oss ner och pratade lite.
Alla var trötta, men det gick bra i alla fall.
Det började bli ljust igen.
Kl 05.05 så rullade dagens första tunnelbana in på T-centralen.
En lång hemresa. Stiger in genom dörren kl 06.00.
Går och lägger mig och vaknar vid kl 15 igen.
Duscha och sedan en kompis studentmottagning.
Med andra ord har livet efter Blackeberg börjat riktigt bra.
Tack hela Nv3a - jag älskar er och vi ses hos Frida inom en snar framtid.
Tack alla lärare - ni gjorde mitt gymnasieliv riktigt bra.
Tack Blackeberg - för ni är Sveriges bästa skola.
Tack alla runt omkring.
Tack alla nära och köra.
Tack för mig. Och för er som är oroliga, ja - mvgforlife kommer att finnas kvar.
Skriv om ni vill. Jag kommer fortsätta, men om än inte lika frekvent. Älskar er <3
Det är över nu - och det VAR vi som var Blackeberg!
Det är över nu
En pojke reser till månen
En annan, siktar mot solen
En tredje, kommer aldrig iväg
Han viskar: När natten faller,
och du, känner dig frusen,
då lever, då finns jag här för dig
Det är över nu
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig
Dom är över nu
Hör ett bom bom bom som kallar på dig
HEJ DÅ BLACKAN - HEJ MALDIVERNA!
FÖRST IN, SIST UT - NV3A!
Behöver man säga mer? Ramsan ska EKA imorrn innan vi springer ut!
Strax är det bara 17 timmar kvar. Börjar bli lite småttnervös. Champangen är nerpackad, pennan är med och mössan ligger på mitt skrivbord!
På något sätt känner man sig ändå rätt färdig med Blackeberg och gymnasiet. Och lakanet jag gjorde HELT själv idag (fett med stolt) får mig påmind om att det faktiskt finns ett liv efter Blackeberg. Hejdå Blackan - Hej Maldiverna! /Nv3a.
Imorgon är det VÅR dag. Ses 08.30 <3
BILDER FÖFFAN
Mitt sista inlägg som gymnasist i alla fall.
Bilder är så jävla underskattade. kan vi snälla dela ut dem? Inge kul att behöva tanka skitbra bilder med usel kvalité från facebook.. Hemska/avslöjande/personliga bilder kan censureras eller tas bort.
Bilder & ord
Fistbumping (Y)
Helt ok gubbskiva? :D 2 glas vin räcker för mig.. .. värt att notera
Dagens första lakan
Damer i NV3A
YEAH YEAH YEAH!
Fast det är jävligt svårt att välja bilder till här bloggen. De flesta bilder har en sann nv3a-are i bakgrunden... Typ denna
Bilder är så jävla underskattade. kan vi snälla dela ut dem? Inge kul att behöva tanka skitbra bilder med usel kvalité från facebook.. Hemska/avslöjande/personliga bilder kan censureras eller tas bort.
Bilder & ord
Fistbumping (Y)
Helt ok gubbskiva? :D 2 glas vin räcker för mig.. .. värt att notera
Dagens första lakan
Damer i NV3A
YEAH YEAH YEAH!
Fast det är jävligt svårt att välja bilder till här bloggen. De flesta bilder har en sann nv3a-are i bakgrunden... Typ denna
Några timmar kvar! <3
Känns overkligt, läskigt och långt bort...
Viktiga tider imorrn:
Viktiga tider imorrn:
- 08.30 - Champangefrukost
- 10.00 - Sista lunchen (studentlunch)
- 11.30 - Avslutningscermoni i ljushallen
- 13.50 - Uppställning i Ljushallen
- 14.00 - Utspringet börjar
- 15.00 - Flaket ÅKER (skynda er ner dit!)
- 17.00 - Flaket släpper av oss vid T-centralen
- 22.30 - Vi som vill träffas på Nivå 22 och förar
- 22.00 - 03.00 Slutskiva @ Clustret
- 03.00 - solen går upp Kramkalas
